Det har nu gått ett par veckor sedan jag skrev sist och det har hänt mycket även om varje förändring är subtil och nästan inte märks alls.

Jag mediterar varje dag, 2 gånger, 20 minuter per gång. Ibland blir det bara en gång men jag hoppar aldrig över en dag...om jag inte är sjuk eller okristligt bakfull.

Temat för det här blogginlägget är irritation, spänning och ångest. Först var det bara "irritation" men eftersom det så ofta mynnar ut i spänning eller ännu värre ångest och depressionskänslor så känner jag att det kan vara lämpligt att ta upp allt.

Om vi börjar med irritation, vad är det egentligen? För mig uppstår det när något inte är som jag vill att det ska vara. Särskilt när det är relation till någon annan, till exempel om jag ska göra något tillsammans med någon och personen i fråga är sen eller har glömt av det. Eller om jag arbetar i ett projekt med andra och jag får för mig att de inte arbetar lika mkt som jag. En dålig dag kan jag bli irriterad av långa köer, skrikande barn, barnvagnar osv osv... jag skulle kunna göra en lång lista, ändå är jag bara en person och andra människor stör sig på andra saker.

En annan viktig irritation är den sekundära irritationen som uppkommer av att jag blir irriterad över att jag är irriterad och det är den som tar de negativa känslorna vidare till nästa nivå.

Irritation för mig en mildare form av ilska, en diffus känsla av obehag och otålighet.

Det är först sedan jag började med Buddhismen som jag har börjat uppfatta hur otroligt energikrävande och destruktivt ilska och irritation är. Min irritation och ilska drabbar mig själv mest av alla. Obehagskänslorna är intensiva och hindrar mig från att se någon glädje med livet. De negativa känslorna har en förmåga att tränga bort allt annat. Har någon hört talas om en person som är både ilsken och i harmoni samtidigt? Antagligen inte. De har också en förmåga att dra in mig i en negativ spiral av ångest och oro och spiralen går verkligen till botten om man inte inser att man är i den och gör något åt det.

Som alla känslor så är de övergående men det kan ta olika lång tid beroende på hur jag förhåller mig till dem. Buddhismen talar inte om "bra eller dåligt", de talar om "skicklighet och oskicklighet" i meningen av hur skicklig man är på att hantera dessa oundvikliga uppkomster av ilska och irritation och liknande känslor. Just ordet "skicklighet" innebär att det är något som man kan träna. Bara den insikten är skön tycker jag, att se att det är en lång process, det gör att jag kan känna tålamod med mig själv när jag blir irriterad och arg, istället för att bli arg och irriterad på mig själv för att jag har de där känslorna. På så sätt förvärrar jag inte situationen.

För ett knappt år sedan gick jag in i en depression men det skedde inte över en natt. Det var en rätt utdragen process som pågick ett par månader där en av de mest skadliga komponenterna var att jag gick runt och liksom vältrade mig i irritation och ilska vilket gjorde mig konstant spänd. Det blev värre och värre och i slutet så kändes det som att alla vill ha en "piece of me".

Det är faktiskt fascinerande hur otroligt enkelt det är att "följa med" irritationen ned i avgrunden. Det bästa man kan göra är att observera själva processen medan den händer. Jag kan ta ett exempel från idag.

Jag skulle luncha med min kära syster och mötte upp henne på utsatt tid. Hon hade ett par ärenden att uträtta som drog ut på tiden och vi fick äta i hast och jag blev irriterad för att jag inte fick den "sköna lunchtimmen" som jag hade sett fram emot. Jag kände hur jag blev mer och mer irriterad när vi gjorde hennes ärenden. Jag kände mig verkligt irriterad på henne och hon märkte det och försökte få mig på gott humör genom att ställa lite frågor till mig som hon vet att jag vill prata om. Jag kände att hon ska minsann inte få det nöjet utan hon ska lida för att hon förstört min lunch. När jag satt där och svarade surt på hennes frågor och kände mig alltmer negativ...så såg jag plötsligt mig själv mitt uppe i processen att förvandla en trivial händelse till något negativt. Att jag höll på att ge de negativa känslorna för stort utrymme och placera in dem i min livshistoria (ego=livshistoria=min egen historia om mig själv) med tankar som: "typiskt mig att reagera så här", "nu kommer denna helgen bli negativ med", "jag blir aldrig bättre", "jag är ensam"...som är mina gamla besvärande teman.

När jag kom på mig själv hade jag ett val;

1. Fortsätta "straffa" min syster genom att vara sur. (egentligen straffa mig själv)

2. Fokusera på att göra det bästa av de 20minuterna som var kvar, fokusera på att vara i nuet. Göra mitt bästa för att acceptera den jobbiga känslan. Låta alla tankar bara komma och gå.

Jag säger inte att det är lätt men jag tycker att mediationsträningen har gjort mig bättre på både att upptäcka när jag går i fällan och att sedan släppa och gå vidare.

Det som är så svårt med att "släppa taget" om de negativa känslorna är alla tankarna som hör till de negativa känslorna. Exempelvis mina gamla tematankar som jag skrev ovan. Men med vetskapen att det är just de där tankarna och mitt gamla invanda beteende att älta dem som är depressionen så är det lättare att släppa och se vad som kan komma upp i det utrymme som lämnas.

Så vad gör du när irritation och ilska kommer upp?

1. Börja med att kolla om det är något gammalt mönster?

2. Erkänn att du är arg just nu.

3. Vill du att ilskan ska bli depression och mer lidande?

4. Se om du med kärlek och tålamod med dig själv, bara kan acceptera alla tankar och känslor som är där och bara gå vidare med vad du håller på med.

Det tror jag är det bästa sättet att hantera jobbiga känslor på.

Det kommer alltid finnas en tanke som ropar "nu förnekar/förtränger du" men det är inte sant så länge som du tillåter dig själv att ha känslorna och tankarna. Låter dem finnas där utan att gå upp i dem och analysera dem.

Fredrik

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag kunde jag inte riktigt hålla emot ledsenheten, den började som en ångestkänsla o sen grät jag en skvätt o sen en jätteskvätt. Inte varit så gråtig på ett år...   Det är rätt intressant att jag skriver "kunde inte hålla emot"... mindfulness g...

Jag försöker följa boken The Mindful Way through Depression. De säger i den att första steget är att bli medveten om hur mönstret som håller mig fast i detta. För det första, varje dag när jag vaknar så mår jag bra precis när jag blir medveten om...

Förra veckan hände något i min mindfulnessträning. Jag sa till min terapeut att jag hade insett att jag har gjort fel i min mindfulnessträning i den mening att jag har inte varit i kroppen, jag har varit i huvudet när jag har mediterat. Men det var i...

Idag började dagen med ångest på morgonen... som sprider sig in i förmiddagen och finns kvar lite så här på eftermiddagen. Jag är egentligen inte rädd för något annat än ångesten själv... samma rädsla som jag har haft i 12 år. Visst jag tänker på lit...

  mindfulness är att vara här och nu och inte i framtiden eller i bakåt i tiden. mindfulness är också  ett annat förhållningssätt till tankar och känslor. istället för att ta allting som sker i kroppen som  signaler på att något är fel, så kan ja...